Efter att ha tagit en kandidatexamen i kognitiv neurovetenskap ville Emma Nicklasson fortsätta att fokusera på hjärnan. På masterprogrammet i kognitionsvetenskap fick hon göra det och samtidigt lägga till kopplingen mellan hjärnan och omgivningen. Idag jobbar hon som MTO-specialist på Vattenfall.

Hur väcktes intresset för kognitionsvetenskap?

Jag har nog egentligen alltid varit fascinerad av hjärnan och velat förstå hur den fungerar. När jag skulle börja plugga på högskola eller universitet blev det ganska naturligt att jag valde ett kandidatprogram i kognitiv neurovetenskap. Jag visste att jag ville komplettera med en masterexamen och då kändes kognitionsvetenskap som en perfekt match eftersom hjärnan fick fortsätta vara i centrum, samtidigt som jag fick lägga till kopplingen till miljön runtomkring.

Vad lockade dig mest med masterprogrammet?

Jag lockades av att masterprogrammet i Lund har en mer filosofisk eller teoretisk inriktning snarare än en teknisk. Programmet har inte lika stort fokus mot UX och interaktionsdesign som andra kognitionsutbildningar.  Jag var också intresserad av att det fanns en så tydlig och praktisk koppling till forskningen på institutionen. 

Så i Lund är programmet mer filosofiskt inriktat än på andra håll?

Ja det skulle jag säga, men det begränsar inte möjligheten att välja en mer teknisk inriktning om man hellre vill det. Humanistlaboratoriet har bra kurser och det ingår ju en valfri kurs där jag till exempel läste eye-tracking och programmering. 

Infriades dina förväntningar på programmet?

Jag är jättenöjd. Jag gillade balansen mellan teoretiska och mer praktiska kurser. Det var också roligt att få en inblick i, och vara en del av all spännande forskning som pågår på institutionen. 

Hur var det att läsa tillsammans med studenter med olika bakgrund, med olika examen?

Det tyckte jag är en av programmets absoluta styrkor och jag lärde mig mycket av mina kursare. Vi lärde oss av varandra och det förstärkte min förståelse för att kognitionsvetenskap är ett ämne och område som går att använda väldigt brett.

Vad var det bästa med studierna?

Oj, svårt att säga. Jag gillade att det fanns möjlighet att själv vara med och påverka stora delar av utbildningen. I den valfria kursen, projektkursen och kurserna som man läser tillsammans med ingenjörsstudenter kan man verkligen rikta in sig mot ett område man är intresserad av. Jag är också glad över att jag fick bo några år i Lund, det är en mysig stad som jag tycker väldigt mycket om. 

Visste du vad du ville göra efter studierna? Hade du någon plan?

Både ja och nej, min plan var att jag ville flytta tillbaka till Göteborg och jobba, gärna med något där jag fick så mycket användning av min utbildning som möjligt, men med vad visste jag inte. Jag började söka jobb redan innan sista terminen börjat och hade turen att få ett jobb ganska snabbt. Allt var klart med jobbet precis när jag skulle börja skriva mitt examensarbete vilket var otroligt skönt, att inte behöva ha den stressen samtidigt.

Vad är det för jobb?

Det är på Vattenfall inom affärsområdet Generation som MTO-specialist (vilket står för människa-teknik-organisation och även kallas Human Factors) där jag framför allt jobbar inom kärnkraften. Det passar mig väldigt bra att få fortsätta ha hjärnan och människan i centrum och samtidigt vara i en teknisk miljö som dessutom har höga krav på säkerheten. 

Det var inte planerat att jag skulle jobba inom vare sig energibranschen eller med kärnkraft, men jag kan se att utbildning i kognitionsvetenskap ofta efterfrågas i verksamheter som har säkerhet i fokus och som en del av det systematiska säkerhetsarbetet.

Vad gör du på jobbet?

Just nu jobbar jag mycket på kärnkraftverket Ringhals. Att arbeta med MTO handlar om att ha ett systemperspektiv och i många fall vara länken mellan tekniken och människan. Många anläggningar börjar bli ganska gamla, Ringhals till exempel togs i drift för 50 år sedan, vilket innebär att det finns ett behov av vissa uppdateringar. Då tittar vi till exempel på vad som händer när man inför mer automatik eller när arbetsuppgifter förändras. 

Har du användning för det du pluggade i ditt jobb? 

Ja hela tiden, mitt jobb går ju ut på att se till att förutsättningarna för människan är så bra som möjligt, oavsett om det gäller ett kontrollrum, en designändring i anläggningen eller som stöd till grupper och ledare. Dessutom är ungefär hälften av mina närmsta kollegor kognitionsvetare i grunden vilket är jättekul! 

Har du några råd till en blivande student?

Generellt tycker jag att man ska gå på det man är intresserad av när man väljer utbildning. Det blir ju så mycket roligare, särskilt sen när man börjar jobba. Till en student som börjar på masterprogrammet i kognitionsvetenskap skulle jag ge rådet att ta vara på medstudenternas tidigare erfarenheter och kunskaper och börja söka jobb tidigt. Projektkursen är också en bra ingång för examensarbetet.

Hur tror du framtidsutsikterna ser ut för kognitionsvetare?

Jag tror att kompetensen behövs i väldigt många branscher och kommer att behövas ännu mer när kopplingen mellan människa och teknik blir mer och mer utbredd och samtidigt mer komplex. Vägarna till jobb är kanske inte alltid lika tydliga som för till exempel ingenjörer där alla vet vad de håller på med. Som kognitionsvetare behöver man hitta ingångarna och sälja in sig själv lite mer. 

Vad har du för planer för framtiden? 

Just nu trivs jag väldigt bra med mitt jobb och med att vara tillbaka i Göteborg så jag försöker att inte tänka för mycket framåt. Men det är klart att man måste ha drömmar och mål! Dessutom är det spännande att jobba i energibranschen just nu. Det händer så otroligt mycket och kompetensfrågan är en av de största utmaningarna så det finns många möjligheter för den som är intresserad.

Intervjun genomfördes 2025.