Alexander Wåhlander – IT-arkitekt på Linköpings kommun
Alexander Wåhlander har alltid varit intresserad av kognitionsvetenskap. Han läste kandidatprogrammet i kognitionsvetenskap i Göteborg innan han började på masterprogrammet i Lund. När han tagit sin masterexamen arbetade han ett tag som forskningsassistent på Karolinska institutet i Stockholm, med en studie om kunskapsresistens. Efter det fick han jobb som IT-arkitekt på Linköpings kommun.
Varför ville du plugga kognitionsvetenskap?
Hur människor interagerar och tänker när de använder och möter teknik i vardagen är lite min grej. Kognitionsvetenskap är en blandning av allt som jag är intresserad av. Jag började på kandidatprogrammet i Göteborg och kände att jag hade hittat rätt och ville fortsätta.
Hur hittade du masterprogrammet och vad lockade dig mest?
Jag tror att det var en av mina lärare i Göteborg som pratade gott om programmet. Jag visste att det är ett bra program med nära anknytning till forskning. Att det finns ett robotlabb på institutionen motiverade mig också att söka.
Infriades dina förväntningar på programmet?
Ja, det var allt jag hade hoppats på och jättespännande. Den nära kontakten med forskningen var väldigt givande. I en kurs fick jag till exempel möjlighet att vara med i ett forskningsprojekt tillsammans med Valentina Fantasia (lektor och forskare i kognitionsvetenskap på institutionen). Projektet handlade om samarbete i turordningsspel. Vi gjorde förarbetet och samlade in en kunskapsbas. Vi arbetade också med att få Epi (en robot som utvecklas av forskare på institutionen) att simulera ett parti ”tre i rad”.
Hur var det att läsa tillsammans med studenter med examen i olika ämnen?
Det gjorde att det fanns stor möjlighet till utbyte av kunskaper och erfarenheter. Vår årskull var väldigt bra på att diskutera och vi uppmuntrades att göra det. En av mina favoritkurser var i stort sett bara en serie av seminarier där allt vi gjorde var att diskutera. Att se saker från andra perspektiv och kunna förstå hur andra tänker fick en att inte bara att växa kunskapsmässigt utan också personligt.
Vad var det bästa med studierna?
Det var nog den uppmuntrande miljön, närheten till forskningen och de fantastiska lärarna.
Visste du vad du ville göra efter studierna? Hade du en plan?
Jag var akademiskt fokuserad och direkt efter examen började jag arbeta som forskningsassistent på Karolinska institutet i Stockholm. Flera tidigare studenter från masterprogrammet i Lund arbetar på labbet där. Jag arbetade med en studie i politisk psykologi, om kunskapsresistens. Där arbetade jag i ett år.
Det är något helt annat än det du arbetar med nu. Hur hamnade du på ditt nuvarande jobb?
Kontraktet som forskningsassistent var tidsbegränsat och jag kände att jag behövde en paus från akademin och fundera på om jag ville fortsätta och söka en doktorandtjänst. Då dök det upp en annons om ett jobb som IT-konsult på Linköpings kommun som jag sökte. Jag har varit här ett år och är numera IT-arkitekt.
Vad gör du på jobbet?
Lite kortfattat handlar mitt jobb om att ta fram lösningar på olika behov som verksamheten inom kommunen har. Det kan till exempel vara att äldreomsorgen behöver ett nytt system för att kunna göra något. Då jobbar jag med att ta fram lösningen på det behovet. Vi utvecklar inte systemen själva utan köper in de som passar behoven och den befintliga IT-miljön. Just nu jobbar jag med införandet av ett nytt inpasseringssystem till kommunen.
Har du användning för det du pluggade i ditt nuvarande arbete? På vilket sätt?
Jobbet består både av ”hårda” och ”mjuka” delar. Den hårda delen handlar om att du ska förstå själva tekniken. I de mjuka delarna handlar jobbet mycket om inventering, behovsanalys och att förstå användaren. I de delarna är bakgrunden som kognitionsvetare väldigt användbar. För att förstå användarens behov måste jag förstå hur den tänker när den interagerar med tekniken. Man fungerar som en brygga mellan de mjuka och hårda delarna.
Har du några råd till en blivande student?
Det enda rådet jag egentligen har till blivande studenter är att inte plugga bara för pluggandets skull. Ta reda på vad du verkligen vill först. Det är ingen stress.
Vad har du för planer för framtiden?
Jag är fortfarande väldigt intresserad av forskning och om det dyker upp någonting som är intressant så skulle jag inte dra mig för att återvända till akademin. Men jag söker inte första bästa utan det måste kännas rätt. Det kan också bli så att jag fortsätter som IT-arkitekt och det skulle inte göra något för jag trivs med jobbet.
Intervjun genomfördes 2025.